Hon har lämnat sitt tidigare liv bakom sig, flyttat från staden till havet, till ett eget hus. Hon skriver rapporter till sin exman och vuxna dotter om sjökrogen där hon arbetar och om den ilskna mård som flyttat in på vinden. Hon knyter vänskapsband, försöker sig på en affär med en grisbonde och frågar sig om hon kan slå sig ner eller om hon borde gå vidare. Här vid den tyska nordkustens vallar kan hon möjligtvis bli en annan, eller förbli precis den hon är. I sin nya roman Hemma berättar Judith Hermann om det opålitliga minnet av det som varit. Och om det ögonblick när livet delar sig, en gammal värld brister och en ny föds.